Brinklosta är ett kulturberoende gräs som inte rapporterats från landskapet sedan seklets början. Det ettåriga gräset, som inkommit med frövaror och barlast från kontinenten, är känt från Sverige sedan början av 1800-talet. De halländska uppgifterna innehåller mycket få ståndortsuppgifter, men enligt Hylander (1953) växer brinklostan som ogräs i vallar, på väg- och åkerrenar och liknande torr kulturmark samt vid hamnar och järnvägar.
Första fynd
Först publicerad av Wallin 1858 från Släp Klev och bergen däromkring baserat på uppgift av C. J. Lindeberg. Fries (1817) uppger B. commutatus (nr 121 s 29) från södra Halland men enligt Hylander (1971) bör denna föras till B. racemosus. Äldsta daterade belägg från Släp 1834 (Areschoug i UPS).
Lokaler
Äldre uppgifter. Laholm Ränneslöv flerstädes (Theorin 1865). Halmstad Snöstorp Skedala 1871 (A. Lyttkens i S). Falkenberg Falkenberg 1912 (S. Svenson i LD); här och där inkommen de senare åren (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Kungsbacka Släp se primäruppgifter; 1800-talet (A. Bagge i GB); Klev 1861 (J. A. Leffler & C. Lamberg i S); vid Särö 1854 (C. J. Lindeberg i GB, LD och UPS samt H. G. Lubeck i LD och UPS); Släps kyrkogård 1862 (E. A. Trana i GB); Brandshult 1800-talet (C. J. Lindeberg i S).