Hedfryle är ursprunglig men kulturgynnad. I naturlig miljö växer den i klipphedsterräng vid havet, främst i norra Halland. Ibland finner man den i fuktiga naturbetesmarker samt vid bäckar och små lövskogskärr. De vanligaste växtplatserna finns emellertid utmed skogsvägar och i gles, gärna lövblandad tallskog som är mer eller mindre påverkad av skogsbruk.
Hedfryle verkar vara under spridning i halländska skogsbiotoper, vilket förmodligen beror på skogsbrukets ökade rörlighet och den kraftiga utbyggnaden av skogsvägnätet. Negativa faktorer är dikning, utbyte av tall- och blandskogar mot granåkrar samt igenväxning eller plantering av naturbetesmarker.
Då och då ser man sterila mellanformer mellan hedfryle och ängsfryle L. multiflora.
Utbredningen i Norden är sydvästlig.
Första fynd
Först uppgiven av Lindman 1918 från Fjärås baserat på uppgift av G. Erdtman. Äldsta belägg från Onsala Mönster 1908 (H. Magnusson i UPS).
Utbredning
81 rutor (36 %). Vanlig i Kungsbacka och Varberg. Ganska vanlig i nordvästra delen av Halmstad. Sällsynt i övriga områden. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
