Mellangyllen har sitt ursprungsområde i sydvästra Europa. Den har med människans hjälp spritts norrut, bl a till Danmark, där den naturaliserats och är under spridning (Hansen 1981). I Sverige har arten på allvar uppmärksammats under 1980-talet med fynd i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och på Öland (Widgren 1990). Det äldsta svenska belägget är från Uppsala botaniska trädgård utan årtal (herbarium E. Fries i UPS). Andra gamla fynd finns från Växjö 1894, Göteborg 1910 och 1921 (Hylander 1971).
Till Halland verkar mellangyllen ha inkommit och spritts med hjälp av vägtrafik och jordtransporter, kanske även med frövaror. Den tvååriga arten är endast funnen på nyligen störd mark - vägdiken, jordslänter och jordhögar. I Danmark och kanske också i Småland anses arten vara införd med gräs- och klöverfrö (Pedersen 1958, Widgren 1990).
Arten är sannolikt under spridning i landskapet.
Första fynd
Först uppgiven av Widgren 1990 från Tjärby Genevad (4C 4f 35 46) vägkant vid väg 117 enligt belägg från 1985 (P. Wahlén i LD, bekräftad av T. Karlsson) samt från Eldsberga Perstorp (4C 6f 02 32) jordslänt vid reningsverk 1988 baserat på uppgift av KG. Äldsta belägg från Eftra 2,5 km S om kyrkan (5C 1b 11 23) vägslänt 1983 (URP herbarium, bestämt av P. Lassen 1990).
Utbredning
6 rutor (3 %). Förbisedd men troligen sällsynt.
Lokaler
Laholm Tjärby se primäruppgifter. Halmstad Eldsberga se primäruppgifter. Tönnersjö Bruket (4C 6g 00 08) vägkant 1990 (PW, bekräftad av KG). Falkenberg Eftra se äldsta belägg. Falkenberg Hjortsberg (5B 2j 11 45) vägkant 1991 (SU, NGN herbarium). Vessige SO om Viberg (5C 3b 26 32) på jordhög i grustag 1990 (KG herbarium).