blåsäv
Schoenoplectus tabernaemontani
Blåsäv är ursprunglig men något kulturgynnad. Den beteskänsliga arten växer i mindre bestånd i skyddade havsvikar och småvatten nära kusten. En avvikande växtplats: Torup Prästasjön vid 5C 3g 31 45, sandbotten på grunt vatten i den sänkta sjön, sparsamt 1987 (KG herbarium).
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1817 under namnet S. Tabernaemontani från Nissans stränder nära Halmstad. Belägg från 1814 (E. Fries i UPS).
Utbredning
37 rutor (17 %). Ganska vanlig i kustnära områden från Falkenberg och norrut. Sällsynt i den södra delen. – Ahlfvengren (1924): flerstädes efter kusten.
