Som ursprunglig växer snårvinda på näringsrik mark i snår, buskage och högörtvegetation vid skyddade havsstränder samt längs kustslättens vattendrag. Den odlas också och är ofta förvildad på kulturståndorter, t ex bryn mot åkrar, tomtgränser, utkastplatser, jordhögar i grustag samt stations- och industriområden.
Snårvindan har ökat under 1900-talet och är fortfarande under spridning.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 som sällsynt på stengärdesgårdar. Uppgiven i brev av Anders Dahl 1784 till Adam Afzelius ”ej rar vid hafsstränderna, hvarken uti norra Halland eller Bohuslän” (Afzelius i handskrift 1780-talet[?]). Fries (1817) anger den som ganska sällsynt men dock ymnigt växande bland säd i norra Halland, t ex mellan Kungsbacka och havet.
Utbredning
135 rutor (61 %). Vanlig på kustslätten, ganska vanlig i övergångsbygden och ganska sällsynt i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes, huvudsakligen vid bäckar och stränder, dessutom förvildad.
