Sträv kardvädd uppträder huvudsakligen som tillfällig gäst på starkt kulturpåverkad mark. Vid Varbergs Fästning har den tvååriga arten dock hållit sig kvar i minst 15 år (se nedan). Ståndorterna framgår av lokaluppräkningen nedan.
Sträv kardvädd, som härstammar från sydöstra Europa samt västra Asien, nämns från Sverige första gången 1823. Hur den nått vårt land är okänt - den kan ha kommit med importvaror eller tagits hit för odling i botaniska trädgårdar och sedan förvildats (Hansen 1962).
Första fynd
Tidigare ej publicerad som vildväxande. Dock publicerad av Hansen 1962 från Varberg 1919 enligt belägg (med beteckningen odlad) av D. Hylmö i LD.
Utbredning
7 rutor (3 %). Sällsynt.
Lokaler
Laholm Veinge Skogabybackar (4C 4h 34 39) vid en gård 1980-talet (SEJ, VL). Halmstad Harplinge Haverdal, Skallberget, vägren i villaområde 1979 (BT); Särdal (4C 9b 10 20) avfallstipp i f d grustag 1988 (PW herbarium, bekräftad av KG). Falkenberg Stafsinge Lis (5B 3j 27 12) ruderatmark omkring 1980 (SU). Årstad Heberg (5C 2b 04 15) ruderatmark nära bygdegården 1985 (NGN); Heberg (5C 2b 00 16) vid järnvägen, stort bestånd omkring 1980 (NGN). Varberg Varberg Apelviken (5B 6g 49 48) utanför villatomt 1991 (IL); Fästningen (5B 7g 16 40) vid vallgraven 1991 (NGN). Känd sedan 1975 (se nedan).
Äldre uppgifter. Varberg se primäruppgift; Fästningen, vid vallgraven omkring 1975 (NGN). Ännu 1991 (se ovan).