bredkaveldun
Typha latifolia
Mer information om arten

Bredkaveldun är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den bildar bestånd av växlande storlek i näringsrika till ganska näringsrika sjöar, vattendrag, dammar, småpölar, märgelhålor och diken - även i tidvis ganska torra vägdiken. På skyddade havsstränder ser man ibland mer eller mindre tillfälliga förekomster.

Arten har under de senaste decennierna ökat i utbredning och frekvens och ses numera allt oftare även i näringsfattiga, skogs- och myrdominerade områden i östra Halland. Eftersom växten är kvävegynnad kan man misstänka att ökningen i dessa områden har ett samband med senare tiders kvävenedfall.

Första fynd

Först uppgiven av Montin 1766 som allmän i ”tilvuxna dammar”. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).

Bygdenamn och bruk

Exempel på mer eller mindre vanliga provinsnamn är döneman, dunhammare och dålderman, det sistnämnda endast från Harplinge.

Utbredning

206 rutor (92 %). Mycket vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, vanlig i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där.