Jordtistel är kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. Den växer sparsamt på torr till frisk, näringsrik mark med kortvuxen grässvål - naturbetesmarker, strandhedar och ibland även vägkanter.
Arten har minskat, vilket främst beror på upphörande bete och därav följande igenväxning. Även bebyggelse och vägarbeten har utplånat lokaler.
Första fynd
Först uppgiven av Linne 1755 under namnet Carduus acaulos från Laholm. Äldsta belägg från Skummeslöv vid väg mellan Skottorp och Menlösa 1700-talet (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn från Stamnared är ormatistel (Vide 1966).
Utbredning
9 rutor (4 %). Sällsynt i landskapets södra hälft, saknas i den norra. – Enligt Ahlfvengren (1924): här och där.
Lokaler
Laholm Hasslöv 800 m ONO om kyrkan (4C 1f 33 31) naturbetesmark 1980-talet (YJ). Ränneslöv 450 m S om kyrkan, naturbetesmark 1980-talet (KG). Känd sedan 1924. Tjärby NV om Daggarp (4C 4f 35 39) naturbetesmark 1983 (PW, bekräftad av KG). Ö. Karup S om Hulrugered (4C 0e 31 14) naturbetesmark på en höjd 1989 (J. Andersson); Mäshult (4C 1e 31 04) naturbetesmark 1980-talet (LJ). Halmstad Eldsberga Tönnersa, 350 m nedströms kvarnen (4C 5f 02 09) naturbetesmark på åns södra sida, sparsamt 1983 (KG). Känd sedan 1966, eventuellt sedan 1900-talets början. Harplinge Heden (4C 9b 02 10) på maskinklippt ”gräsväg” över igenväxande kusthed, några få ex 1990 (KG). Falkenberg Ljungby Glassbacka (5C 4b 15 03) naturbetesmark 1980-talet (SK). Känd från området sedan 1924. Vessige Rönnebacken (5C 3b 19 46) naturbetesmark i ravin sedan 1979 (NGN).
