Backstarr är eventuellt ursprunglig på mycket torr, sandig/grusig mark med lågvuxen och sparsam växtlighet, t ex obetade hällmarker och grusåsar. Den är emellertid starkt betesgynnad och vanligen växer den i enstaka eller med några få exemplar på torra, sandiga/grusiga, ljungdominerade naturbetesmarker. Även på torra väg- och banvallsslänter samt vid grustag är arten ganska vanlig. Backstarr är dessutom brandgynnad och landskapets rikaste förekomster finns på de mer eller mindre regelbundet skyddsbrända ljungmarkerna på bombmålet i Tönnersjö ett par mil öster om Halmstad.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1819 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Hasslöv Prästehögen 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
116 rutor (52 %). Ganska vanlig men med högst frekvens i den södra och mellersta delen. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
