hästsvans
Hippuris vulgaris
Hästsvans är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer beståndsbildande på dy, torv eller lera i grunda, ganska näringsrika vatten och blöta kärr. Typiska ståndorter är strandgölar och strandkärr, både vid hav och inlandsvatten, sjö-och åstränder, dammar samt gölar och diken i betesmarker.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’På sumpiga ställen vid vägen i mellan Falkenberg och Morup, samt annorstädes’).
Utbredning
94 rutor (42 %). Ganska vanlig på kustslätten och i övergångsbygden men med avtagande frekvens mot söder. Ganska sällsynt i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes i kusttrakten.
