Bergklint är en prydnadsväxt som lätt sprids i och strax utanför tomtgränser genom att bilda rikligt med utlöpare. Dessutom sprids den från utkast. Hur länge den odlats i landskapet är ovisst. Arten är bofast och man finner den ganska ofta, ibland i ganska stora bestånd, i tomtgränser, vägkanter, bryn och på igenväxande kulturmark nära bebyggelse eller kvarstående på ödetomter.

Bergklint härstammar från södra och mellersta Europa och är i Sverige känd som mer eller mindre förvildad sedan 1880-talet (Malmgren 1982).