tall
Pinus sylvestris
Mer information om arten

Tall är ursprunglig men också det näst vanligaste planterade skogsträdet. Arten fanns med bland de allra första träd som invandrade efter det att inlandsisen smalt bort för mer än 10000 år sedan.

Tallen är ett pionjärträd, dvs den är främst anpassad att kolonisera kalmarker som blottats genom brand, stormfällning eller annan störning. Den är ljuskrävande, stormfast och tålig mot klimatvariationer samt klarar som äldre träd ibland även skogsbränder. Tallen, som självföryngrar sig i hela landskapet, växer ofta på torra och magra marker där den har liten konkurrens från andra träd. Den förekommer även på torvmarker, men blir där oftast marvuxen, vilket också gäller på extrema hällmarker.

Första fynd

Först uppgiven av Fischerström 1761 (’Furskog har ej tilforne varit sällsynt, hvilket Tjärby Socken lärer kunna besanna, som af Tjärubrännande skal fått sitt namn’). Tall (’vacker tallskough’) omnämns 1692 på en lantmäterikarta från Särö säteri (Malmström 1939).

Bygdenamn och bruk

Gamla provinsnamn i södra och mellersta Halland är fer [med långt e] resp for. Fere = tallskog.

Utbredning

222 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Ahlfvengren (1924): allmän. I kustbygden, dock med undantag av spontant bestånd i Släp Särö, numera endast odlad.