Hampa är tillfällig. De flesta nutida fynden av den ettåriga arten har säkert sitt ursprung i spill från importerade fågelfröblandningar, som ofta innehåller hampfrön.
Arten, som troligen har sitt ursprung i västra Asien, odlades som spånadsväxt och medicinalväxt i Sverige redan under forntiden, från 1800-talet även som prydnadsväxt. De äldsta fynden är från yngre bronsålder (Hylander 1971, Hjelmqvist 1991).
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 som sällsynt i odling och tillfälligt förvildad, t ex i Breared nära Bygget 1910, Halmstad Tivolitorget 1911 och, baserat på uppgift av S. Svenson, från Falkenberg. Äldsta belägg från Halmstad 1900 (C. Tillman i S). Hampa har odlats i Halland från slutet av järnåldern till mitten av 1900-talet.
Utbredning
7 rutor (3 %). Sällsynt.
Lokaler
Laholm Knäred Brånalt (4D 4a 06 23) vägkant 1989 (KG). Skummeslöv Skottorp, stationssamhället, vägren 1988 (YJ). Ysby Karsefors, vid kraftstationen 1989 (AE, SEJ). Halmstad Halmstad Wallbergsgatan (4C 7d 30 48) blomrabatt 1990 (PW). Holm Källstorp, rapsåker 1990 (G. Nilsson). Falkenberg Falkenberg Laxpromenaden (5B 2j 38 38) vid Ätran 1980 (SU). Kungsbacka Onsala Nidingen, på tångvall längst in i Kausan, troligen ett resultat av tidigare fågelmatning, ett par små ex 1985 (Unger 1992).
Äldre uppgifter. Halmstad Breared se primäruppgifter. Halmstad se primäruppgifter; Gustavsfält 1955 (Blom 1961). Falkenberg Falkenberg se primäruppgifter. Kungsbacka Fjärås 1936 (S. Holmdahl i GB).