Sälg är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den är ett stubbskottsbildande pionjärträd som växer i löv- och blandskogar, i bergbranter och utmed vattendrag. Vanligast är den emellertid i anslutning till odlad mark. Oftast ser man enstaka buskar eller träd, men på övergivna åkrar och betesmarker kan den ibland bli beståndsbildande. Att spara sälg är en viktig naturvårdsåtgärd, bl a genom att den tidiga blomningen förser bin och andra insekter med nektar och pollen under en relativt blomfattig tid. Även många vedlevande insekter och fåglar gynnas av kvarlämnade sälgar.
Första fynd
Först publicerad av Fischerström 1761 s 272 från södra Halland (’Barken af Psall blandad med Alebark, färgar lingarn svart’). Omnämnd 1692 på lantmäterikartor (Malmström 1939).
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt sydhalländskt namn är salle eller psall. Sal är Gällaredsmålets namn på sälg. Även namnet palm har använts, vilket kommer av att man ibland satte in sälgkvistar i kyrkan på palmsöndagen (Vide 1966). Från Vapnö är namnet pytteträd känt [hängena har liknats vid pyttor dvs höns].
Utbredning
221 rutor (99 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.