jungfrulin
Polygala vulgaris
Mer information om arten

Jungfrulin är en ursprunglig men slåtter- och betesgynnad art. Den växer i översilningskärr och fastmarkskanter mot rikkärr samt ibland på åmader och obetade strandhedar. De vanligaste växtplatserna är emellertid naturbetesmarker, där den växer både torrt och fuktigt. I de slåtterängar som ännu hävdas är den nästan alltid närvarande. Oavsett ståndort är de flesta förekomster ganska individfattiga.

Blomfärgen kan variera mellan blått, rödviolett och vitt. Ganska ofta finns alla tre varianterna på en och samma lokal.

Jungfrulin minskar på grund av att allt fler naturbetesmarker omvandlas till gödslade kulturbetesmarker eller lämnas åt igenväxning när det småskaliga jordbruket upphör.

Första fynd

Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.

Bygdenamn och bruk

Från Slöinge är det ålderdomliga Jungfru Marie hör [= lin] känt.

Utbredning

192 rutor (86 %). Vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.

karta