ängsmyskgräs
Hierochloë odorata subsp. odorata
Ängsmyskgräs är ursprungligt men kulturgynnat. I någorlunda naturliga miljöer växer det i översilningskärr, i havsstrandnära lövblandskogar och på havsstrandängar. Gräset är dock vanligare på klart kulturpåverkade lokaler, t ex igenväxande, näringsrika fuktängar, som tidigare varit slåtter- och/eller betesmark, längs diken, i alléer och i bryn mot vägar och stigar.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet Holcus odoratus från Ölmevalla Örmanäs ängar.
Utbredning
37 rutor (17 %). Ganska sällsynt på kustslätten och i övergångsbygden i norr, saknas nästan helt i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
