Foderlosta är ett kulturgynnat gräs som oavsiktligt införts med utländskt frö (Neuman 1884), men som också såtts i vallar och utmed järnvägar (Hylander 1953). Arten har sedan förmått att sprida sig till och naturaliseras i vägkanter, på P-platser, åkerrenar, slänter, i skogsbryn samt på olika igenväxnings- och ruderatmarker. Foderlostan bildar ofta kraftiga bestånd som håller sig gröna även under långvarig sommartorka.

Arten ökar fortfarande i både utbredning och frekvens.

Foderlosta är inhemsk i östra Europa, västra och norra Asien samt i Kina. Den är känd från Sverige sedan början av 1800-talet.