Strandranunkel är ursprunglig. Den konkurrenssvaga arten är karaktärsväxt för sandiga/grusiga och ganska flacka sjöstränder med gles växtlighet. De rotslående revorna kan uppträda talrikt både på nedre landstranden och på bottnen ner till några decimeters djup. Sällsynt ser man den även på liknande ståndorter vid vattendrag och dammar.
Arten har tidvis betraktats som en varietet av ältranunkel R. flammula och då och då träffar man på mellanformer, som kanske bör uppfattas som hybrider (se Ranunculus flammula x reptans).
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
72 rutor (32 %). Ganska sällsynt i skogs- och övergångsbygden; sällsynt på kustslätten eftersom lämpliga ståndorter i stor utsträckning saknas där. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
