I komplexet ingår för Hallands del 11 mer eller mindre svåravgränsade enheter, vilka vi under inventeringen inte har urskilt. Den första art som publicerades var hasselbjörnbär R. wahlbergii från Släp Skörvalla (Lindeberg 1850).
Krypbjörnbär bildar täta snår i klippterräng, lövblandskogar, bryn, naturbetesmarker, vid åstränder samt på åker- och vägrenar.
Utbredning
58 rutor (26 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden, saknas i skogsbygden.
Följande arter finns belagda och expertkontrollerade vid de offentliga herbarierna: R. cyclomorphus hjärtbjörnbär, R. dissimulans bohusbjörnbär, R. eluxatus slätbjörnbär, R. fasciculatus knippbjörnbär, R. gothicus spetsbjörnbar, R. hallandicus hallandsbjörnbär, R. lagerbergii filtbjörnbär, R. mortensenii lindblomsbjörnbär, R. norvegicus västkustbjörnbär, R. pruinosus hallonbjörnbär, R. wahlbergii hasselbjörnbär.
Följande tre krypbjörnbär är inte accepterade av Rubus-forskarna eftersom internationella regler bland annat kräver en viss minsta areal: R. acutus, R. sordirosanthus, R. wahlbergii var. corylopsis
R. pruinosus hallonbjörnbär. Kungsbacka Onsala Gottskär 1893 och 1899 (C. J. Lindeberg i GB och S resp A. W. Lund i LD). Släp Särö 1868 (N. A. Johansson i GB).
[R. acutus.] En fertil lokalart. Kungsbacka Släp 1893 (Neuman i LD); Klef utan årtal (C. J. Lindeberg i LD); Prestbo 1886 (svårläst insamlarnamn i LD).
[R. wahlbergii var. corylopsis.] Halland, utan närmare lokalangivelse 1888 (Neuman i LD).
