Knylhavre är kanske ursprunglig. I någorlunda naturlig vegetation växer arten ibland på torr mark på havsstränder, t ex på Väröhalvön i norra Halland, men framför allt förekommer den på kulturmark. De vanligaste ståndorterna är vägkanter, vägslänter, banvallar, stationsområden, åker- och dikesrenar samt avfallstippar och andra ruderatplatser. På Tylön utanför Halmstad, där arten dominerar kraftigt på torr mark, lämnas den ifred av fåren under sommaren men betas under hösten.

Knylhavre har tidigare odlats som foderväxt.

Arten har ökat i utbredning och frekvens under 1900-talet och sprider sig alltmer längs vägar och järnvägar, vilket är särskilt märkbart i skogsbygden.