Klasespirea odlas ofta. Förr planterades den gärna vid järnvägsstationer och banvaktsstugor, där den i många fall ännu kvarstår och ibland även har spritt sig vegetativt. Även på ödetomter och i vägkanter nära bebyggelse är den bofasta växten vanlig.
Klasespirea är en steril hybrid mellan douglasspirea S. douglasii och häckspirea S. salicifolia (Hylander 1969). I Sverige uppmärksammades den som förvildad första gången 1907.
Första fynd
Tidigare ej publicerad. Samlad i Snöstorp Frennarp, förvildad 1909 (Ahlfvengren i S, av insamlaren kallad S. salicifolia. Ombestämd av T. Vestergren 1928, ombestämningen bekräftad av N. Hylander och T. Karlsson).
Utbredning
58 rutor (26 %). Ofullständigt rapporterad men troligen ganska vanlig.
Lokaler
Äldre uppgifter utöver äldsta belägg saknas.