Vitoxel odlas som prydnadsträd och häckväxt. Den är funnen kvarstående och tillfälligt förvildad. Arten, som härstammar från mellersta och södra Europa, är i Sverige känd som förvildad sedan 1930-talet.
Första fynd
Vi känner inte till några äldre litteraturuppgifter om förvildad vitoxel i Halland. Arten uppgavs av Ahlfvengren (1924) från Laholm och Halmstad Slottsmöllan som planterad. Belägg saknas.
Utbredning
8 rutor (4 %). Sällsynt.
Lokaler
Halmstad Eldsberga SO om Eldsberga station (4C 5f 30 19) vid järnvägen 1980 (PW, bekräftad av KG). Halmstad NO om hamnutfyllnaden (4C 6e 46 03) tallskog 1985 (PW herbarium, påminner om S. norvegica i bladformen, bekräftad av T. Karlsson); Knebildstorp, 150 m V om gården (4C 7d 12 20) vildvuxen gräsmark, 1 buske, förvildad 1992 (KG). Harplinge Bögesgård, 450 m SV om gården (4C 9b 18 19) lövskogsbryn vid vägen, 1 träd 1983 (KG herbarium, bestämd av T. Elfström). Snöstorp Kristinehed (4C 7e 28 20) vid ruin 1991 (PW). Falkenberg Eftra Slätten (5C 0b 37 30 och 36 31) ett stort träd i skogsbryn och ett mindre träd i skogsbryn nära väg 1989 (URP). Varberg Varberg ca 100 m NO om Kusthotellet (5B 7g 00 43) ljunghed i klippterräng 1995 (IL); L. Träslöv (5B 7h 1- 1-) blandskog 1980-talet (IL); Håstensskogen (5B 7h 2- 0-) blandskog 1980-talet (IL).