ekbräken
Gymnocarpium dryopteris
Ekbräken är ursprunglig och växer, oftast beståndsbildande, främst i friska ädellövskogar men också i fuktiga skogar av andra trädslag, särskilt där marken är översilad eller stenig/blockig mark, samt i bergbranter. Mindre ofta finner man den på torrare partier i översilade kärr, på klapperstensfält vid havet samt intill stenmurar och odlingsrösen.
Första fynd
Först publicerad av Fuiren 1662 under namnet Dryopteris [Polypodium Dryopteris?] från trakten mellan Tvååker och Varberg. Uppgiven av Osbeck (1788) under namnet Polypodium Dryopteris men utan lokaluppgift.
Utbredning
221 rutor (99 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.