Dansk skörbjuggsört är ursprunglig på havsstränder. Här växer den i klippterräng nära strandlinjen, vanligen i små grupper på mer eller mindre blottad jord eller på naket grus. I norra Halland växer den också på blöta strandängar.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1819 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
20 rutor (9 %). Ganska vanlig i Kungsbacka, i övrigt sällsynt längs kusten ner till trakten av Halmstad. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
Lokaler
Lokaler utanför Kungsbacka. Halmstad Söndrum Tylön, vanlig på hela ön 1980-talet (KG); Grötvik (4C 6c 34 41) på grus vid P-plats 1990 (KG herbarium). Trönninge Påarp (4C 5e 41 25) strandklippor vid Slyngestenen, sparsamt 1980-talet (HN, bekräftad av KG); Steglebacken (4C 6e 05 19) klippudde 1988 (PW). Falkenberg Eftra Glassvik (4C 9a 43 49) klippudde 1985 (PW, bekräftad av KG); Stensjö (5C 0b 04 00) på naken jord vid klipphällar 1990 (KG herbarium). Morup Lisereds udde (5B 4i 25 03) grusig havsstrand 1990 (NGN herbarium, bekräftad av KG). Skrea Grimsholmen (5C 1a 14 16) strandängsfragment vid stenig havsstrand 1992 (NGN herbarium, bekräftad av KG). Varberg Varberg Getterövägen mitt emot stationen (5B 7g 20 45) vägkant 1991 (IL herbarium, bekräftad av KG). Värö 400 m NV om V. Sanddamm (5B 9f 49 29) klippstrand 1990 (KG); S om Kråkstads udde (6B 0f 22 12) 1989 (UU). Ås Bystaden (5B 9g 36 31) hällmark 1992 (IL herbarium, bekräftad av KG).
