Hamnsenap, som härstammar från centrala och östra Europa, är en konkurrenssvag och kulturberoende växt som kom till Sverige på 1870-talet. Den växer främst på torr, sandig/grusig mark med gles växtlighet eller i lucker jord, t ex på sandiga havsstränder, i akterkanter, grönsaksland, på järnvägsområden, båt- och P-platser, vägkanter, ruiner, soptippar, jordhögar och i grustag.
Hamnsenap har ökat under 1900-talet och är nu bofast på hela kustslätten. I övriga områden är den tillfällig.
Första fynd
Först uppgiven av Ringius 1888 från Varberg baserat på uppgift av N. J. Scheutz. De två äldsta beläggen, som kanske också är de äldsta i Sverige, är från Varberg barlastplatsen 1872 (Th. Krok i S och N. A. Johansson i GB).
Utbredning
64 rutor (29 %). Vanlig på kustslätten, i övrigt sällsynt. – Ahlfvengren (1924): ruderatväxt vid städer och kvarnar.
