Dvärgsäv är ursprunglig. Den diminutiva arten bildar ibland mycket glesa mattor i långgrunda, skyddade havsvikar med bottnar av lera eller slamblandad sand och gärna utanför bäck- och åmynningar. Den uppträder vanligen som undervattensväxt, men vid lågvatten kan en del växtplatser delvis torrläggas.
Ganska lättillgängliga lokaler finns i Tvååker och Ås (se nedan).
Första fynd
Först uppgiven av Birger 1912 från Falkenberg 1911 enligt belägg av S. Svenson i UPS. Äldsta belägg från Varberg Syltängen N om staden 1910 (Ahlfvengren i GB och S).
Utbredning
6 rutor (3 %). Sällsynt i norra Halland ner till Varbergstrakten. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Varberg Tvååker Utteros (5B 5h 21 40) lerig havsstrand 1991 (IL). Varberg Getterön, N om flygfältet 1980-talet (UU). Värö Bua, 800 m S om Kråkstads fyr 1980-talet; vid Viskans mynning 1980-talet (båda B/SS). Ås Klosterfjorden V om Åsklosters stn (5B 9g 41 32) långgrund sandstrand 1992 (IL). Kungsbacka Hanhals Rolfsåns utlopp (6B 5f 11 11) grund dyig havsvik 1982 (JK).
Äldre uppgifter. Ett flertal platser utmed kusten ner till Falkenberg (Peterson 1949 a). Falkenberg Falkenberg se primäruppgift = Falkenbergs och Arvidstorps strand samt strax ovan Ätrans mynning 1911 (S. Svenson i GB, LD, S och UPS). Varberg Tvååker Galtabäck 1912 (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Varberg se äldsta belägg; 1933 (B. Hylmö i S); norr om staden 1918 (C. Sandberg i S och I. Söderberg i UPS). Kungsbacka Onsala Skifta vid stranden 1934 (F. Lundberg i handskrift 1949). Släp Brandshultsån, mynningen 1923 (G. Samuelsson i S) och 1944 (C. Skottsberg i GB); västra sidan av mynningen 1929 (W. Palmaer i S); Kullavik 1936 (P. Bernström herbarium). Ölmevalla Kålelund bäckutlopp 1959 (Ö. Nilsson i LD).