Backskärvfrö är en sent inkommen, kulturberoende underart. Den växer, ofta ganska rikligt, i betesmarker, på vallar och gräsmattor men även på grusig, vegetationsfattig mark som vägkanter, järnvägsområden och grustag.

Backskärvfrö har kommit till Sverige med frövaror från mellersta Europa. Det första fyndet gjordes 1879 i Medelpad (Hylander 1943 och 1971). Ahlfvengren (1924) tog inte upp växten men redan 1931 uppgav Wiger att den under de senare åren ofta förekommit i elevernas herbarier från trakten kring Halmstad. Idag finns den framför allt i den östra delen av landskapet men spridningen har förmodligen inte upphört.