Kärrvial är, och har nog alltid varit, mycket sällsynt i Halland. De fåtaliga, äldre uppgifterna innehåller inga fakta som tyder på att arten skulle vara ursprunglig. Den fleråriga arten tycks ha vuxit på kulturpåverkad mark, vilket också gäller den enda nutida förekomsten. Kärrvial finns bl a i angränsande landskap och i Danmark.
Första fynd
Först publicerad av Montin 1766 (’Icke särdeles allman’). I handskrift 1789 av Osbeck (’Wäxer på dikesgärdet emellan Dömestorp än[g]gärde och räfwagärde’). Belägg från Hasslöv rävagärdet 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Halmstad Harplinge Ringenäs skjutfält (4C 7b 30 37) i dike nära havet tillsammans med bl a vass Phragmites australis och smalkaveldun Typha angustifolia 1980 (BT, bekräftad av KG).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se äldsta belägg; omkring Dömestorp och angår nedanför Hallandsås (Fries 1819). Halmstad Halmstad 1851 (Th. M. Fries i UPS). Söndrum i Söndrums s k ”Djöpne” mitt emot Kristineberg (Neuman 1884). Kungsbacka Släp utan årtal (C. J. Lindeberg i GB, bestämd 1970 av K. Brunsberg).