Springkorn är ursprunglig men något kulturgynnad. Den bildar ofta individrika bestånd på näringsrik mark i å- och bäckdalarnas ridåer och dungar av lövträd, särskilt nära vattnet och i stråk med översilning. Arten är också vanlig i de näringsrikare alkärren och ibland ser man den på klart kulturpåverkad mark, t ex vid diken i betesmarker.
Första fynd
Först publicerad av Montin 1766 (’Vid Skedala, Fröllinge, Öfverås, Hallandsås, och på flera ställen i skogvuxna ängar, uti ymnighet’). I handskrift 1754 ay Fischerström från Hasslöv Dömestorp (Gertz 1947). Äldsta belägg från Tölö [?] Gåsevad 1700-talet (Osbeck i S).
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn från Harplingetrakten är sprättorta [sprättört], syftande på att fröna sprätter iväg när kapseln spricker.
Utbredning
88 rutor (39 %). Vanlig i den västra hälften, saknas nästan helt i den östra, näringsfattigare delen. – Ahlfvengren (1924): här och där.
