ängsskallra
Rhinanthus minor
Ängsskallra är en gammal, starkt kulturgynnad växt. Den ettåriga, slåtter- och betesgynnade halvparasiten växer främst på öppen, torr till fuktig mark med lågvuxet fältskikt - betes- och slåttermarker samt vägkanter, stigar, åkervägar och ibland gräsdominerade ruderatmarker.
Första fynd
Först publicerad av Fries 1819 som växande här och var i ängar och betesmarker. I handskrift 1754 av Fischerström under namnet Rhinanthus Crista galli [som även omfattade R. serotinus] från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Äldre provinsnamn för Rhinanthus-arter är hödröja och skälla. Det första även använt om ängskovall Melampyrum pratense.
Utbredning
213 rutor (96 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.