betesdaggkåpa
Alchemilla monticola
Den vanligaste ståndorten för betesdaggkåpa är vägkanter och vägdiken. Mindre vanliga växtplatser är naturbetesmarker, järnvägsområden, diverse obrukad mark kring gårdar och hus samt gräsmattor.
Betesdaggkåpan har sannolikt ökat under 1900-talet.
Första fynd
Först publicerad av Westerlund 1907 från Hasslöv enligt belägg från 1860 (G. Theorin i UPS). Detta belägg har vi inte kunnat finna men väl ett av E. Haglund insamlat ex från samma år och socken.
Utbredning
115 rutor (52 %). Ganska vanlig i hela området. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
