Älggräs, som är ursprunglig, bildar bestånd av växlande storlek på åtminstone tidvis fuktig/blöt och gärna översilad mark. Vanliga växtplatser är kalkkärr och fuktsvackor i lövskogar samt alkärr och alridåer längs sjöar och vattendrag. Arten är också vanlig i måttligt betade eller igenväxande fukt- och kärrängar samt längs fuktiga diken och renar. Älggräset gynnas kraftigt av upphörd hävd och blir ofta dominerande på igenväxande, näringsrika ängs- och betesmarker.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet Spiraea Ulmaria men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S). Funnen i postglaciala sediment (ca 3000-2000 f. Kr) på norra sidan av Genevadsån vid Genevad 1994 (A. Andersson muntl).
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt provinsnamn är byttegräs [även lokalt om mattlummer Lycopodium clavatum]. Växterna användes vid tvättning av träkärl.
Utbredning
219 rutor (98 %). Mycket vanlig. Saknas dock i ett par rutor i det stora, näringsfattiga myrområdet i landskapets sydöstra del. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.