Vass är ursprunglig, starkt kulturgynnad men beteskänslig. Den växer beståndsbildande i och vid sjöar, dammar, märgelhålor och vattendrag, med undantag för de allra näringsfattigaste. Ju näringsrikare vatten desto högre och tätare vassar. Arten växer även i blöta och inte alltför näringsfattiga kärr och sumpskogar, men här blir bestånden lägre och glesare. På sandiga och leriga havsstränder växer vassen främst i skyddade vikar men ibland även på exponerade, tånggödslade avsnitt. Den koloniserar snabbt diken och fuktiga åker- och vägrenar. Särskilt i norra Halland vandrar den långt ut på åkrarna och utgör där ett besvärligt ogräs.
Första fynd
Först uppgiven av Linne 1755 under namnet Arundo phragmites (’mycket skadlig för åkrarna i Halland’). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Enligt Fischerström (1761) kallades arten rörtopp (’ylle färgas grönt med rörtopp’). Andra provinsnamn är rör, rörvass och piberör.
Utbredning
221 rutor (99 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.