sumpmåra
Galium uliginosum
Sumpmåra är ursprunglig men kulturgynnad. I naturlig eller någorlunda naturlig vegetation växer den i rikkärr och vid källflöden i öppen terräng. De utan jämförelse vanligaste växtplatserna är emellertid betade eller igenväxande fukt- och kärrängar av högörtkaraktär i anslutning till vattendrag. Mindre vanliga ståndorter är slåtterängar, märgelhålekanter och diken. Sumpmåra växer nästan alltid i något näringsrikare miljöer än vattenmara G. palustre.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
190 rutor (85 %). Vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
