Vattenstånds är ursprunglig men kulturgynnad. Den tvååriga arten växer dels på å- och bäckstränder, dels i fuktig naturbetesmark. Växten är giftig.
Artens svenska utbredning omfattar förutom Halland även Bohuslän, Västergötland och Skåne (Mossberg m fl 1992).
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 under namnet S. jacobaea β [=underart] men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (P. Osbeck i LD).
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Falkenberg Fagered St. Bäckarp (5C 9e 35 15) i och vid bäcken som utgör landskapsgräns mellan Halland och Västergötland 1983 (SU); mellan gården St. Bäckarp och väg 154 (5C 9e 34 15) i delvis något fuktig naturbetesmark 1988 (NGN, KG herbarium). Varberg Torpa N om Bystaden (5B 9g 38 32) vid liten bäck nära havet 1980-talet (IL). Ås NV om Åskloster (6B 0g 03 33) vid Viskan 1985 (B/SS i LD), känd från området sedan 1843 (se nedan); dammen vid Vrån (5B 9g 26 41) fuktig högörtäng på gammal dammbotten, ganska rikligt 1994 (CFL).
Äldre uppgifter. Laholm Laholm 1810 (herbarium Agardh i LD). Halmstad Halmstad barlastplats 1887 (O. v. Friesen i UPS). Varberg Veddige syd Hjörnetorp 1969 och nedom Hjörnetorp 50 m från Viskan 1970 (M. Ohlander i GB). Värö nord Väröbacka vid stora landsvägen 1952 (F. Lundberg i GB). Värö/Ås utmed Viskan från Nyebro till mynningen, åtskilliga insamlingar och uppgifter mellan 1843 (J. Sieurin i S) och 1970-talet (Ohlander 1972). Ännu 1985 (se ovan). Kungsbacka Onsala vid väg mellan Siken och Råö 1926 (W. Palmaer i S). Släp Särö insamlingar mellan 1862 (A. P. Winslow i S) och 1895 (H. Heyman i SBT).
[En kollekt med den egendomliga lokalangivelsen Sibbarp-Halmstad 1898 (J. Wallmark ur herbarium A. Åström i UME) måste ifrågasattas.]