Ett mindre antal tillfälliga förekomster av gullupin är kända från Halland. Bl a under 1940-talet odlades den på sandjordar i södra delen av landskapet, t ex i Laholm Mellbystrand (SEJ), samt i Eftra Ugglarp och Skällentorp (B. Peterson anteckningar från 1948-1952).
I Sverige har den ettåriga arten odlats sedan slutet av 1800-talet som gröngödslings- och foderväxt samt i någon man även som prydnadsväxt (Weimarck 1963, Lyhagen 1991).
Gullupin härstammar från västra Medelhavsområdet.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 från Falkenberg banvallen på Falkenbergs järnväg 1912 baserat på uppgift av S. Svenson. Äldsta belägg från Våxtorp 1928 (B. Carlsson i GB).
Utbredning
5 rutor (2 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Laholm Laholm Mellby (4C 3f 13 00) vall, självsådd efter tillfällig odling, senare hälften av 1980-talet (SEJ). Halmstad Eldsberga Tönnersa (4C 4e 47 46) sandig åkerkant 1987 (PW); S om Gullbränna (4C 5e 08 48) trädesåker 1989 (PW). Falkenberg Falkenberg (5B 2j 25 34) vägkant i industriområde nära Ätran 1990 (NGN). Slöinge O om Sprottorps gård (5C 1b 29 43) vägkant vid E6 1988 (SU).
Äldre uppgifter utöver primäruppgifterna saknas.