Sandrör är ett ursprungligt gräs, som främst växer på ”levande” dyner, helst i fronten mot havet. Arten är en mycket viktig sandbindare, som tillsammans med strandråg Leymus arenarius började användas i kampen mot flygsanden under första hälften av 1800-talet (Noreen 1891). Både frösådd och plantering har förekommit. Även i vår tid krävs ibland insatser för att hejda sandflykten på livligt frekventerade badstränder. Vid Tylösand utanför Halmstad planterade man t ex 1973 40 000 holländska plantor (Göteborgs-Posten 6/11 1973 och Hallandsposten 9/11 1973). Även på Skrea strand i Falkenberg har planteringar ägt rum.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’Uti åkergärde vid Laholm, Tjärby och annorstädes der flygsand är grunden’). I handskrift 1747 av Leche från Släp Malevik.
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt provinsnamn är margräs.
Utbredning
32 rutor (14 %). Vanlig på sandstränder men med något högre frekvens i den södra och mellersta delen. – Ahlfvengren (1924): allmän i södra och mellersta Halland till Varbergstrakten, norrut mera sällsynt.
