Brunört är ursprunglig men starkt kulturgynnad. I någorlunda naturlig vegetation finner man den vid källor och källflöden, på sötvattensstränder och i fuktig, näringsrik lövskog. Vanligast är den emellertid i friska till fuktiga betesmarker, vall- och åkerkanter, gräsmattor, trädgårdsland, på gårdsplaner, markvägar och ruderatmarker.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg utan lokaluppgift från 1700-talet (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt lokalnamn från Veinge är jorhåmle [jordhumle], vilket troligen syftar på fruktställningens likhet med humlens honkottar.
Variation
Ibland ser man exemplar med röda eller vita blommor.
Utbredning
219 rutor (98 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.