berberis
Berberis vulgaris
Mer information om arten

Berberis, som sedan medeltiden odlats som läkemedels- och prydnadsväxt i Sverige, har förvildats genom fröspridning med fåglar. Berberis är värdväxt för ett stadium i svartrostens utvecklingscykel och har tidigare varit föremål för utrotningskampanjer. Svartrost är en svamp som angriper sädesslag.

Berberisbuskar växer vanligen enstaka i snåriga betesmarker, glesa lövskogar, rasbranter, stup, vid bergrötter samt i bryn och på åkerrenar. Vid Geteberget i Fjärås finns dock ett bestånd med trädartade exemplar. Åstrand, översilningskärr, dynsänka och grustag är exempel på udda ståndorter.

Berberis har ökat i utbredning och frekvens under 1900-talet.

Första fynd

Först uppgiven av Fries 1817 (’nära Halmstad’).

Utbredning

70 rutor (31 %). Vanlig i Kungsbacka. I övrigt ganska vanlig på kustslätten och angränsande delar av övergångsbygden, utom längst i söder, där arten saknas, vilket också gäller större delen av skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.

karta