sandnarv
Arenaria serpyllifolia
Sandnarv är sannolikt ursprunglig. I någorlunda naturlig miljö växer den ettåriga, konkurrenssvaga och ljuskrävande arten på glesbevuxen, torr och oftast sandig/grusig mark vid stränder samt i klippterräng. Den är dock mycket kulturgynnad och förekommer allmänt i grustag, på vägslänter, åkerrenar, betade torrbackar, järnvägsområden, grusplaner och jordpålagrade sten- och betongmurar.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Utbredning
172 rutor (77 %). Mycket vanlig på kustslätten, vanlig i övergångsbygden och ganska vanlig i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
