äkta ängsviol
Viola canina subsp. canina
Ängsviol är ursprunglig i dyner, på dyn- och klipphedar, klippkrön och hällmarker. Den är dock kulturgynnad och de vanligaste växtplatserna är hagmarker och öppna naturbetesmarker, lövskogsgläntor, bryn, vägrenar och vägslänter.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 under namnet V. canina men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
218 rutor (98 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.