Taggstarr är ursprunglig. Den växer i små, glesa grupper i vitmossdominerade och ofta sluttande fattigkärr men även i mosselaggar och på sjö- och åmader. Några fynd har också gjorts i tallsumpskogar och tallmossar. Myrlilja Narthecium ossifragum och/eller tranbär Vaccinium oxycoccos dominerar ofta fältskiktet på taggstarrlokaler.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1819 under namnet C. leucoglochin som ganska sällsynt i kärr.
Utbredning
86 rutor (39 %). Taggstarren är koncentrerad till näringsfattiga områden och är vanlig i södra och mellersta Hallands skogs- och övergångsbygd upp till Ätran. I den norra hälften är den kanske något förbisedd men troligen ganska sällsynt. På kustslätten saknas den i stort sett eftersom där finns ont om lämpliga ståndorter. - Ahlfvengren (1924): här och där i skogsbygden i södra och mellersta Halland, i övrigt sällsynt.
