Sandviol, med en klart östlig utbredning i Sverige, har, trots Lindebergs frekvensuppgift (se ovan), nog alltid varit sällsynt i Halland. Ståndortsförhållandena framgår inte av äldre uppgifter. Den aktuella lokalen är en torr, sandig havsstrandhed och i angränsande landskap är arten ganska starkt bunden till torra, sandiga marker med lågvuxna gräs och örter.
Första fynd
Först uppgiven av Lindeberg 1878 under namnet V. arenaria (’flerstädes’). De äldsta beläggen är från Hallandsås och Tönnersjö Jonstorp, båda 1819 (E. Fries i UPS).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt men kanske något förbisedd. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Halmstad Trönninge Påarp (4C 5e 39 24) torr, sandig strandhed 1994 (TE).
Äldre uppgifter. Laholm se äldsta belägg. Halmstad Halmstad nära Kärleken (A. Lagergren i herbarium Halmstad enligt Ahlfvengren 1924). Tönnersjö se äldsta belägg. Falkenberg Okome Nydala (E. Nordström enligt Ahlfvengren 1924). Kungsbacka Fjärås Asserlund, östra sidan av åsen 1955 (O. Nilsson i LD). Tölö Björkeris (Ahlfvengren 1924).