vildapel
Malus sylvestris
Det är ovisst om vildapeln är ursprunglig eller om den redan under stenåldern infördes av människan. Den växer främst i glesa löv- och blandskogar, hagmarker och öppna naturbetesmarker.
Vildapeln har ökat under 1900-talet som en följd av den ökade tillgången på igenväxningsmarker och skogsdungar.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 från Hasslövs bokskog och ängar under namnet Pyrus malus, som i äldre tid också innefattade Malus domestica.
Bygdenamn och bruk
Några äldre provinsnamn är eble, abul(l), järsabel [gärdesäpple], skoeble [skogsäpple] och surskrabba.
Utbredning
216 rutor (97 %). Mycket vanlig. – Ahlfvengren (1924): här och där.