Jungfrukam är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga, konkurrenssvaga arten växer på ganska torr, sandig mark eller hällmark med mer eller mindre stört växttäcke. De vanligaste ståndorterna är trädesåkrar, vallar, kultur- och naturbetesmarker samt gräsmattor medan mindre välskötta fotbollsplaner och jordhögar utgör något udda växtplatser. På grund av sin litenhet är den lätt att förbise.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’Vid Hasslöf. Osbeck’). Belägg utan lokaluppgift och årtal men med kommentaren ”Samlad i Halland, där den är vanlig” (L. Montin i S) och från Hasslöv i åkrar och trädgård (P. Osbeck i S).
Utbredning
28 rutor (13 %). Ganska sällsynt på kustslätten och i övergångsbygden i de södra och mellersta delarna men med ökande frekvens mot söder. Ett fynd i nordligaste Halland. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
