Drygt ett hundra år senare finns brunstarren kvar i området men har nu hunnits ifatt av odlingen och ” blifvit fördrifven” till en ganska torr åkerren, dit industribyggnationen ” ännu icke hunnit”.
Brunstarr är ursprunglig men kulturgynnad. Den grova, beståndsbildande starren växer på fuktig och ibland översilad lerjord vid bäck- och åstränder, i alkärr och lövsumpskogar samt i strandkärr vid havet. Vidare förekommer den i öppna, näringsrika kärr i naturbetesmarker, vid dammar och märgelhålor, på väg- och åkerrenar samt någon gång också på ruderatmark. På skuggiga växtplatser blommar bestånden mycket sparsamt men uppvisar ofta en kraftig, vegetativ utveckling.
Ökningen av antalet lokaler under 1900-talet kan kanske till en del förklaras med att arten tidigare varit förbisedd, men i första hand är det fråga om en verklig spridning. Flera av växtplatserna är kulturståndorter som måste ha koloniserats i ganska sen tid.
Första fynd
Först uppgiven av Neuman 1884 under namnet C. paludosa från Söndrum (’Finnes i Söndrums socken på prestgårdens egor, i en dunge midt emot Kristineberg. - - . År 1873, då jag först observerade den, fanns den flerestädes på de vattensjuka fälten n. om Söndrums kyrka, men har i följd av traktens odling och täckdikning blifvit fördrifven, så att den nu endast finnes i några gropar på nyss nämnda inskränkta lokal, dit odlingen ännu icke hunnit’). Belägg från 1886 och 1888 (Neuman i LD).
Utbredning
31 rutor (14 %). Ganska sällsynt på kustslätten i södra och mellersta Halland samt i den norra övergångsbygden, mycket sällsynt eller helt utan förekomster i övriga områden. I stort sett bunden till landskapets lerområden. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt. Inga lokalangivelser utöver Neumans primäruppgift.
Lokaler
Aktuella skogsbygdslokaler. Halmstad Enslöv Hålorna, vid Galtabäcken (5C 0g 25 02 och 30 03) högörtäng vid bäck 1986 (PW, bekräftad av KG). Hylte Torup Rydöbruk (5C 3h 23 27) vid bäck i lövblandskog 1990 (PW, bekräftad av KG).
