Sjöfräken, som är ursprunglig men något kulturgynnad, förekommer i både näringsrika och näringsfattiga sjöar, småvatten och vattendrag. Den är beståndsbildande på grunt vatten, både i dy och på mineraljord. Särskilt i sänkta sjöar blir bestånden vidsträckta, s k fräkenmader. Dessutom växer sjöfräken i kärr, fuktängar, sumpskogar och diken, som ibland kan vara ganska torra.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 genom att han nämner ” Fräkengraset (equiset. fluv.)” som lämpligt svinfoder.
Bygdenamn och bruk
Från Lindome och Steninge är namnet knäkegräs kant. Växten knäckes lätt (Vide 1966). Från norra Halland är det oförklarade strebel känt. I Hishult och Knäred har namnet tapprocka använts (YJ). Se också åkerfräken E. arvense.
Utbredning
219 rutor (98 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.