Etternässla är en gammal, kulturgynnad art. De förekomster man hittar i ursprunglig miljö på havssträndernas tångvallar bör nog tolkas som sekundära (jämför stillfrö Descurainia sophia och klibbkorsört Senecio viscosus). I övrigt växer den ettåriga, ljuskrävande och ganska konkurrenssvaga arten främst på kväverika och gärna lätta jordar. Vanliga kulturståndorter är grönsaks- och potatisland, handelsträdgårdar, plantskolor, gödselstäder, hönsgårdar etc.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet men utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Kallas i likhet med brännässlan för nälla i södra och mellersta Halland.
Utbredning
101 rutor (45 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångs- och skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
