Ask är ursprunglig. Plantor och unga träd är mycket skuggtåliga medan vuxna askar är ljuskrävande. Asken trivs bäst på frisk till fuktig, näringsrik mark, särskilt i sluttningar med rörligt grundvatten, men den kan också växa ganska torrt, t ex i grönstensbranter och på kulturståndorter. Särskilt förr i tiden planterades ask vid gårdar, på kyrkogårdar och utmed vägar. I dag planteras den ibland i mindre bestånd för virkesproduktion. Asken självsår sig lätt på fuktig, mullrik mark där den ofta bildar täta slybestånd.

Asklöv användes förr som djurfoder och fortfarande kan man se gamla träd som präglats av hamling.