Nålstarr är ursprunglig men hävdgynnad. Den växer på fuktig och oftast tuvig mark med lågvuxen vegetation - översilade kärr och kärrängar, mader vid sjöar och vattendrag samt hävdade fuktängar och fukthedar. Den undviker de allra fattigaste kärrtyperna. På tuviga ståndorter växer nålstarren vanligen uppe i eller på kanterna av tuvorna. Någon gång kan den vara beståndsbildande så t ex i ett av grundvatten påverkat vitmosskärr vid Fylleån i Tönnersjö.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1789 anger O. att nålstarren växer ”vid åar etc., i Dömestorps våta ängar”. Två 1700-talsbelägg utan lokaluppgifter (L. Montin resp P. Osbeck i S).
Variation
Ibland finner man exemplar med några fruktgommen tätt under hanaxet.
Utbredning
137 rutor (61 %). Vanlig i skogs- och övergångsbygden i södra och mellersta Halland upp till Ätran, ganska sällsynt i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): här och där, i synnerhet i skogsbygden.
